Men hallå?

ibland kan jag bli så frustrerad. frustrerad över att det finns människor som vägrar se sin egen del i saker och ting, som vägrar ta på sig något ansvar och som kategoriskt försöker få en annan part att framstå som en ond entitet.

visst, lever man bara efter sin egna sanning, söker nyss nämnda "sanning" i gemenskapen med likasinnade så är det klart att det bara föder den självdestruktiva sida man visat för alla och envar. det tragikomiska kommer ju när personen envisas genom att passivtaggressivt hinta om saker i förhoppningen att det ska komma fram till personen det berör.

herregud. så jävla tragiskt. och så oerhört onödigt. borde inte människor ha lite mer
1) självinsikt

2) stake och
3) mod att de facto öppna käften?

vad vinner man på att försöka smutskasta någon annan samtidigt som man själv vill framstå som Moder Teresa? för det skiner ju igenom - alla små bitchiga kommentarer och gliringar, i alla fall om det tas emot av någon som har den minsta förmåga att tänka själv.

samtidigt är det rätt så intressant att ta del av, för här snackar vi tillskruvade tankemönster.

och det här gången är det inte jag som är psychot.